Minnen från sensommarkvällar med guran från Danguitar.se

Minns du ljudet av den där akustiska gitarren en sensommarkväll för ett gäng år sedan? Känslan av att sommaren var på väg att glida dig ur händerna och hur livet på något sätt känns mer allvarsammare då. Den långa resan mot jul, då ljuset åter gör sitt intåg i våra liv, kändes evig.

I sällskap av en låt

När du idag spelar samma ackord igen, på den nya guran på https://www.danguitar.se, så minns du hur det var att befinna dig där på den där sensommarkvällen igen.
Det har som sagt gått några år, och du har blivit några år visare. Kanske har de första gråa håren också redan börjat anas i din frisyr. Låten du spelar låter likadant som då, men händerna som håller instrumentet hör till någon som har blivit en aning äldre… en aning visare.

Det är fascinerande hur vissa låtar följer med oss genom hela livet. Vi återvänder till dem, kanske med flera års mellanrum, men de får oss ändå att minnas hur det var första gången som vi hörde dem. 
Eller så tar det som sagt med oss till ett minne. Det tar bara två eller tre ackord så är vi tillbaka i vår ungdom då vi på många sätt var helt andra personer.

På det sättet kan en bra låt bli som en följeslagare genom livet. Då och då kan man höra av sig till varandra och stämma av läget. Vad har hänt sedan sist? Uppfyllde vi alla de där planerna som vi drömde så stort om? Om inte, varför?
Det trevliga med att åldras är att man kan besöka alla de där gamla låtarna och minnena med en viss distans. För kanske behöver vi inte längre känna de där negativa känslorna som förstärktes av vissa låtar. Istället så kan vi uppskatta dem för vad de är: Bra låtar.